Hade kunnat börja gråta. Rakt ut nu på jobbet. Här, framför datorn på mitt kontor.
Det enda jag tänker på är mat. Jag är hungrig, magont och mår illa. Försöker dricka mer vatten men mår ännu mer illa då och känner mig uppsvälld. Jag kommer inte klara 5 veckor. Och jag känner mig så jävla löjlig! Att jag inte ens kan klara en sådan här liten jävla skitsak. Jag vet att första dagarna är värst, och att det går över, och att jag vet vad målet är.
Jag uppskattar att alla peppar mig men jag känner mig så jävla slut. Trött, hängig, ledsen, hungrig… Så pinsam!
Jag känner skam och blir orolig att jag inte kommer gå ner i vikt om jag äter 4 skivor gurka. Förbjudet. Jag ska ju inte äta. ÄT DÅ INTE GURKA DIN IDIOT – vill jag skrika till mig själv. Men jag är alldeles för körd i huvudet för att ens prata eller skratta.
Och det hjälper inte att några meter bort sitter en kollega och äter mina favoritchips och dricker cola.
Och jag sitter här med äcklig modifast-andedräkt och dricker vatten.
Det som jag blir ledsen av är att jag gnäller. EFTER 4 DAGAR. Så jävla patetisk och sorglig.