Sådär, äntligen slutat jobba och har börjat varva ner från mitt urkassa humör.
På lunchen idag kollade jag brevlådan, där låg ett tjockt kuvert tecknat med Bariatric Center Skåne Ab. Blev genast förväntansfull!
De har flyttat min tid, som se sa först, till den 8 Januari för gruppsamtal och 23 januari för enskild utredning. Jag vet inte om det är mitt humör idag men jag vill mest bara få det gjort. Känner mig inte pirrig eller nervös. Jag vill bara få det gjort. Jag vill slippa gå runt och hoppas, tänka ”du kommer inte få någon operation, vad fan tror du egentligen??”. Vill slippa känna mig såhär. Vill kunna träna, slippa skämmas, köpa kläder och sluta med alla tvångstankar om att folk glor på mig och tänker ”fyfan, där gick något snett”.
All denna jävla väntan, och alla tankar börjar ta över. Det är jul och allt, jag vet, men att vänta i 2 månader för att få veta om jag blir godkänd är så himla svårt just nu.
Mina tankar om fetman. 
Nu har du ju iaf fått pappren. Det är klart det är jobbigt att vänta men vad tror du själv? Har du rätt bmi? Ingen allvarlig psykisk diagnos som kan ställa till det?
Om du inte vet några anledningar till att dom ska säga nej kommer dom nog godkänna dig ska du se 🙂
Har inget som ställer till det, har liksom över 40 så det är inga ”problem”. Är mest att de ska säga att jag är för ung och inte kan ha testat allt. Trots bantat sedan 10 års ålder. (Född 91)